mannentalar.blogg.se

En av de viktigaste delarna i mitt arbete är att jag ska vara relationsskapande. Om någon frågar mig hur jag arbetar så skulle jag nog direkt säga  att jag arbetar för att människor ska börja kommunicera med varandra på ett konstruktivt sätt. Jag skulle vilja påstå att osämja och taskiga relationer mellan människor oftast beror på dålig kommunikation. Det är nog lika bra att jag förtydligar mig och begränsar mig lite i att beskriva att jag menar nära relationer såsom familj, nära vänner och arbetskamrater.

För mig har det gått så långt att när jag kommer till mina egna relationer så väljer jag med omsorg, om någon av mina vänner väljer bort mig av olika anledningar så är det så. Det är idag inget jag skulle gå ner mig i en depression för, eller det kanske beror på vem som väljer bort mig? Om det är någon jag tycker om och bryr mig om så vill jag nog prata med personen om vad det är som hänt innan jag avvecklar relationen, och går det att reparera så gör jag det. Livet går så fort, om ni brinner för något eller någon och känner er kränkta, tänk över situationen, tänk över hur ni agerat och rikta alltid kritik mot er själva för ni kan inte ändra personen mitt emot.

Det som gör mig bestört är när jag träffar barn och ungdomar som i stort sett inte har en relation till en av föräldrarna. I stort sett alltid är det så att boendeföräldern har baktalat den andre, värderingar som föräldern bär på har alltså implementerats i barnet/ungdomen.  Den unge värderar sin förälder efter en måttstock som någon annan skapat, den unge känner sig som en konstig person eftersom denne egentligen älskar den andre föräldern också. Problemet är bara att det inte är ok med dessa känslor enligt någon, och då kan det lätt bli så att den unge får för sig att det är fel på han/hon eftersom känslorna uppenbarligen är fel. Det är enligt mig alldeles för vanligt att man lägger sina egna fördomar och sin ilska mot sin före detta partner i knäet på en liten oskyldig varelse, det blir ohållbart för den unge.

När jag får höra orden "frånvarande förälder" tänker jag alltid att detta måste jag undersöka närmare, det är högst ovanligt att en förälder väljer bort sina barn av fri vilja. Det kan ligga många år av bråk och tjafs som grund till att man väljer att inte träffa sina barn och det är inte barnen man väljer bort. Det man väljer bort är en trasig relation med ett ex, man kanske slutligen förstått att det enda sättet att slippa galningen är att man försvinner, och jag tror inte att det sker utan en kraftig sorg för att man "mist" sina barn. Jag skulle vilja be alla att tänka sig för innan ni pratar om barnets andra förälder om ni är separerade. Barnet behöver båda föräldrarna, peppa och prata positivt, lägg inga värderingar i barnets famn, ni gör det så mycket jobbigare för barnet då. Om ni hatar den andre så hårt, gå och sök hjälp, gå och prata med någon om det, om ni gör så hjälper ni ert/era barn. Det har faktiskt skett att jag i vissa fall lyckats återskapa en relation mellan barn och föräldrar och då har det sett ut ungefär som i min beskrivning ovan. Dessa dagar går jag hem från jobbet mer nöjd än andra dagar, det är då jag kan se vilket viktigt arbete jag har. När jag hjälper en ung människa till ett bättre liv mår jag som bäst....

 

God kväll // J

Det har hänt så mycket intressant i veckan så jag vet inte riktigt var jag ska börja, eller jo det vet jag. Jag läste i tidningen att en pappa blivit dömd till samhällstjänst och 17 000 kr i böter. Anledningen till det var att hans dotter under lång tid blivit mobbad av tre killar i skolan, när ingen gjorde något ledsnade han och åkte tilll skolan, där läxade han upp "herrarna", jag måste tillägga att barnen gick i högstadiet. Pojkarna och deras föräldrar anmälde pappan och han dömdes.

 

Jag vet inte hur jag ska resonera kring det här, när min son gick på högstadiet fanns det en kille i skolan som alltid var på honom, så fort de möttes knuffade han honom, han slog på honom och gjorde verkligen hans liv till en pina. Ingen gjorde något och jag ledsnade. Jag sökte upp kille och sa, "du ger dig på det som är mig allra kärast, du slår min son, men du är mycket yngre än jag, så jag komer inte att ge mig på dig. Hädanefter kommer jag att gör på detta vis, varje gång du slår eller på något annat sätt gör illa min son kommer jag att göra exakt likadant på din pappa, du kan också hälsa det till din far så att han inte blir chockad om jag ringer på dörren". Efter detta upphörde mobbandet och jag lovar, jag skulle ha gjort det jag sa till pojken.

 

Jag vet inte om jag tycker att det är rätt men jag känner mig ändå stolt på nåt konstigt sätt över mitt agerande. Som vårdnadshavare är vi yttersta ansvariga för att våra barn sköter sig och blir goda medborgare, mina barn har aldrig mobbat andra under sin uppväxt. Anledningen till det är att jag uppfostrat dem så, jag har alltid bannat mobbing på alla sätt och försökt få mina barn att förstå att alla är lika värda oavsett vad. Det var nog just det som gjorde mig galen, först är det den förbannade skolan som i stort sett alltid blundar för sådant, sen finns det en del föräldrar som hellre sitter med en öl i handen än pratar moral och etik med sina barn. Därför tyckte jag att den som fötjänade att få en blåtira i detta var den andre pojkens far. Hur lamt skolan beter sig i dessa frågor kommer jag att lyfta i ett annat inlägg. Hur som helst så hyllar jag på något sätt denna pappa som agerade, jag förstår honom också. Jag kan också tycka att de som misslyckats i detta är de vuxna som tittat på, de som alltid beter sig värst när någon mobbas är de som ser på utan att göra något. Det är den berömda svansen som möjliggör att mobbingen kan fortsätta! FEGISAR!!!

 

Jag satt och läste Aftonbladet när jag åt lunch, där fanns en bild på Elin Nordegrens palats som snart står färdigt vid stranden i Florida. Ni vet Elin som tidigare varit gift med Tiger Woods. Hon fick närmare 700 miljoner när de skildes efter hans prasslande. Jag måste säga att jag blir lite avundsjuk på det där, hon började som barnflicka hos Parnevik och slutar som mångmiljonär, hon har dessutom ett palats som hon ska bo i nu, bara sovrummet var på 103 kvm. Det är bra jobbat Elin, du började som barnflicka och fick det så bra! Jag tänker inte alls påstå att det är ok det som hon utsattes för av Tigern, det är en helt annan historia och det var ruttet gjort men allvarligt? Tänk er tvärtom, eller jag säger såhär istället, ge mig ett exempel på där det varit tvärtom. Där kvinnan varit mångmiljonär och där mannen fått en massa pengar efter hennes prasslande. Finns den mannen? Eller är det så att rika kvinnor inte prasslar? :-)

 

Stackars lilla Elin som fick det så bra.

 

Nu är det dags att tagga ner lite igen, jag var och tränade tidigare så duschen kallar. När jag gick till gymmet mötte jag tre pappor med barnvagn, det är helt underbart! Fortsätt alla pappor att vara delaktiga och närvarande i era barns liv, barnen behöver båda sina föräldrar! 

 

Ha en trevlig helg // J

Dagen har rusat fram, imorse när jag vaknade kände jag mig ungefär som någon som precis vaknat upp efter ca 14 års sömn. Jag var helt utslagen i både hjärnan och kroppen, ingenstans kunde jag tro att jag skulle hämta mig under dagen. Jag satt mig i bilen och åkte iväg mot jobbet, jobbet ja, jag skulle iväg på en långresa idag, stackars arbetskamrat som ska sitta med mig i bilen. Ju längre dagen gick desto bättre kändes det faktiskt, min stackars arbetskamrat fick lyssna på mig när jag plöjde igenom allt som på något sätt besvärade mig, hon stod ut (?). Det är nog lite hennes förtjänst att demonerna försvann till slut. (tänk om de kunde hålla sig borta!?)

 

Nu är lugnet här igen, jag har suttit och spelat gitarr, min dotter var här och hälsade på och vi spelade in en låt där hon sjunger och jag kompar henne med gitarren. Hon sjunger fantastisk fint och jag älskar stunderna som vi är tillsammans. Jag tror hon kommer att lägga ut klippet på Facebook. 

 

Just nu visas Notting hill på tv, jag tror att frun min sett den ca 40 gånger och varje gång blir hon lika rörd. Det är något speciellt med kvinnor och kärleksfilmer, åtminstone en gång i månaden. Jag ser när det är dags för denna vecka när jag kliver in genom dörren, jag ser hennes rosa tofflor i soffan (hon har dem på sig), hon ligger nedbäddad bland alla kuddar, hon har en stor skål med popcorn intill sig. Hon tittar på mig när jag kliver in i vardagsrummet och säger "Tycker du att jag har blivit tjock?". När jag går mot soffan ser jag att Notting hill är på tv-n eller Love actually och då vet jag. Som den gode make jag är svarar jag givetvis precis så som hon förväntar sig att jag ska svara, det är speciellt viktigt just denna vecka.

 

Nu är den där förbannade Fabian på tv igen, ni vet han i SIBA reklamen, kan inte någon kidnappa honom eller så??

 

Allt för ikväll, här ska duschas och plockas disk, sen blir det sängen..

 

// J

 

 

Jag har funderat mycket kring det här med semestrar, det är så intressant att lyssna på människor runt omkring när de diskuterar resmål. Jag för min del är ett stort fan av Grekland, jag skulle kunna åka dit i tid och otid, maten är god, människorna är trevliga (förutom att alla röker), och sen ska vi inte glömma miljön! Den är ju helt fantastisk! När jag växte upp var semester något helt annat, då packades väskorna när sommaren kom, allt skulle få plats i vår volvo amazon, sedan styrdes kosan mot mitt fädernesland Finland, jag och min syster låg obältade i baksätet och sov medan vår far körde bil och kedjerökte. Semester var för oss en resa hem för att träffa släkt och vänner. Det var en sorts fattigdom att komma tillbaka till skolan och berätta att man varit i Finland. Vad ska man göra i Finland liksom? Där sups det, människor slåss med knivar och äter korv. Lite sannning är det i det faktiskt, de flesta i min släkt som inte finns längre har druckit en hel del, några har till och med supit ihjäl sig, och det med korven stämmer nog också, jag älskar korv :-)

 

Nu var det semester jag skulle skriva om, när jag var liten så var en charterresa det ultimata, tänk när man träffade de här rika moderatbarnen i skolan som hade varit i Spanien en vecka. Där kom de till skolan med sina fina kläder som var matchade med en fin solbränna, där satt jag med en korvsnutt i näven, min bränna matchade knappt med den halsbränna jag fått av all korv. Jag minns hur avundsjuk jag var, jag tänkte att "en dag ska jag också ut och resa". Idag har jag möjligheter att resa, idag kan jag sätta mig ner och leta efter just den resa jag har behov av, jag har bytt ut korven mot ett och annat grillspett i Grekland. Nu är det bara så att förändringens vindar har rört till det, idag tycks det vara fel att åka på charter. När man berättar att man ska åka till Grekland på semester så är det många som rynkar på näsan. "Jasså? Ska ni åka till Grekland? Vi åker till Thailand om några veckor"! "Grannarna åker till Malaysia"! Jaha... Där sitter man med korvsnutten igen! 

 

Visst är det märkligt!? Var och varannan människa åker till Thailand eller nåt annat exotiskt land, det som en gång kallades semesterresor har numera klassats om till något som kan liknas vid en budgetvariant! Om du åker till Grekland eller Spanien så gör du det för att du inte har råd att åka till Thailand eller Vietnam, du är nog trots allt lite fattig. Har människor så gott med pengar att de kan ge sig iväg till Thailand i tid och otid eller lånar de pengar? Jag har en liten teori om detta, jag tror att man vill tillhöra en viss krets. Jag tror att det i många fall kan ses som något exkluderande eller som ett stigma om man inte varit till Thailand, alla ens vänner har varit där, hur ska vi göra? Jo vi tar ett lån och åker, våra kära barn Egon och Ulla måste ju också få visa bilder i skolan från Thailandsresan, att vi sedan endast äter nudlar i två månader beror givetvis på att vi är så influerade av den asiatiska kulturen, och att vi sålt bilen beror på att vi värnar om miljön. Egon och Ulla förresten, vilka namn folk ger sina barn numera, när man besöker ett dagis och tittar på tavlan med alla namn på barnen kan man för ett ögonblick tro att man gått in på ett åldersdomshem...

 

Slutligen skulle jag vilja säga, jag är ensam hemma denna vecka, jag har svårt att vara ensam. Jag skulle vilja ha sällskap på kvällarna, kanske sitta ner och prata lite skit, glo på en bra film eller bara vara. Min relation till mina barn är oerhört bristfällig, eller en av mina barn står mig mycket nära, fel av mig så jag ändrar formuleringen. Jag står en av mina barn nära eftersom han vill att det ska vara så, vad mina känslor beträffar så står alla tre nära mig eftersom jag älskar dem, men min äldsta son har slitit sig loss från sin mors onda påverkan, han har saknat sin far för mycket. Problemet är att jag nästa aldrig träffar mina andra två barn, de har liksom valt bort mig av olika anledningar, så fort vi ska ses har modern något mycket viktigare som måste göras. Det smärtar oerhört kan jag säga, speciellt när dessa veckor kommer som jag är ensam hemma och ingen liksom vill komma hit, det är inte naturligt att gå hem till pappa. Jag skulle bara vilja ha dem här, jag skulle vilja vakna upp på morgonen och väcka min dotter, jag skulle vilja få ta del av hennes dåliga morgonhumör, jag skulle vilja få se vilken som är hennes favoritfrukost för jag vet inte det. Jag skulle bara vilja få vara pappa, jag vet att jag skulle vara en fantastisk pappa bara jag fick, och det känns hemskt att inte få ta del av det jag älskar mest, det känns hemskt att vi inte får ta del av varandra. Jag klandrar inte mina barn, jag tycker inte synd om mig själv men jag tycker att det är rent ut sagt för jävligt när man kastar bort viktig tid, vad som helst kan hända och tiden går fort.. Det är också kvällar som dessa som påminner mig om varför jag inte tycker om att vara ensam... Nog om det, nu ska jag ta fram en korvbit och glo på tv, ha nu en underbar söndag kväll, imorgon är det måndag och två veckor kvar till operationen.

 

// J

 

 I kategorin för fraser eller meningar man inte säger måste ju "milda makaroner" kvala in på en ganska säker plats. Min fru brukar skämtsamt säga detta och jag får oavkortat frossa, det känns för ett ögonblick som att jag är gift med Mary poppins. Man får helt enkelt inte säga så, inte ens för att skämta. Nåt annat man inte får säga är "hallelojsan" eller "jättehappy", och det värsta av allt är att det faktiskt finns människor som använder dessa fraser i vardagslivet. "Milda makaroner vad jag brände mig på spisen", vilken fras, det måste ju hjälpa hur bra som helst om man gjort sig illa att få säga dessa hårda ord!!

Jag såg i tidningen idag att Folksam ska granskas, anledningen till det är att de tydligen har forskat lite för mycket kring sina kunders privatliv. Jag är inte förvånad, finns det några som känns oerhört jobbiga att ha med att göra så är det just försäkringsbolagen. Jag skulle nog jämnställa dem med mäklare och bilnasare, varje gång man har med dem att göra så känns det som att man ska bli blåst precis närsomhelst, man har lite samma känsla som man får när man ser en finsk zigenare vanka omkring i en guldaffär. (sorry) :-)

För säg den som inte har fördomar mot finska zigenare, ni vet väl att det i stort sett endast är finska zigenare som har dessa stora kjolar? Min mamma sa alltid att man inte kan lita på finska zigenare, jag vill inte säga att jag håller med henne men jag tar till mig hennes åsikt. Jag vill inte vara fördomsfull men märker att även jag är det.

 

Jo försäkringsbolag ja, jag skulle en gång i tiden försäkra mig, det var när jag drev eget företag. Försäkringsbolagen var som iglar på mig, nu skulle de tjäna pengar. Han som jag träffade från försäkringsbolaget försökte sälja på mig allt möjligt kommer jag ihåg, man kunde skydda sig mot allt, till o med mot svamp i skrevet tror jag. Sedan när jag tecknat en ansenlig olycksfall och livförsäkring så kom klausulerna. Nu skulle man svara på en väldig massa frågor och om man svarade ja på någon fråga så blev det skälet genast ogiltigt som orsak om olyckan skulle vara framme. Exempel på det är, Tränar du någon form av kampsport? om jag svarade ja på detta så gällde inte försäkringen vid olyckor som uppkom på träningen. Om jag svarade ja på frågan om jag har Astma så gäller den inte om jag får astma och blir illa åtgången. Såhär höll det på, till slut fanns det liksom inget kvar, eller jag tror att enda gången som jag skulle få ut försäkringspengar var om jag skulle drabbas av skurknän eller liknande. Såhär håller de på, de liksom försäkrar sig mot precis allt, hur kan det få ske undrar jag? Jag har ingen försäkring idag kan jag säga, eller endast den man har via jobbet. Jag tror inte att man får ut mer pengar bara för att man har en fet försäkring, försäkringsbolaget kommer alltid att hitta en väg ur betalningsskyldigheten. 

 

På lördag ska vi på visning igen. Denna gång ska vi titta på ett radhus som ligger ganska centralt. Mäklaren är som håller i visningen är lite förtjust i mig till min frus stora glädje för han är gay. Frun säger att jag är en liten gaymagnet och det stämmer nog :-)

Det sker ganska ofta att killar söker upp mig och är väldigt trevliga och de bryr sig inte ens om att jag har en fru, hehehehe.. Hon skrattar gott kan jag säga, i början kunde jag bli lite besvärad men inte nu längre, det spelar liksom ingen roll för mig eftersom jag är säker på min egen sexualitet och vem kan klandra någon för att försöka!? :-)

 

Nu är det återigen dags för att krypa ner, imorgon är det fredag igen, underbara fredag!! Sprid gärna ut min blogg tilll andra "bra" människor, det blir liksom roligare om det är fler som läser och kommenterar.

 

// J

 

 

 

 

 

Jag sitter i soffan och summerar den gångna helgen, fredagen var hur härligt som helst, det blev en stor tallrik med tacos och tre kalla öl till det. Känslan som kommer när man druckit en eller två öl är obeskrivlig, då råder total avkoppling, jag tror det enda man kan koncentrera sig på vid det tillfället är att bara glo, och det eftersom det inte krävs något för att göra det, man kan bara sitta där med öppen mun och öppna ögon, som en uppblåsbar Barbara ungefär. När sedan maten har intagits är det verkligen kört, vissa fredagkvällar skulle jag nog inte ens vara kapabel att stava till mitt namn. Det är samtidigt lite skrämmande, är det något jag aldrig vill bli så är det en person som sitter hemma och pimplar öl och vin på helgerna. Inte för att jag är rädd för att bli alkoholist utan för att det känns så enkelt på nåt vis, det blir liksom en flykt in i något så att man slipper vara närvarande. Det känns enklare att dricka sig lite dement en kväll istället för att sitta ner och umgås med sig själv och sina nära, sen när klockan börjar närma sig 12 gäspar man stort och går och lägger sig, Jippie vilken härlig helg.

 

Visst är det lite märkligt ändå att en del familjer storhandlar inför fredagsmyset, de börjar med systembolaget, 6 starköl och en kvarting whisky till pappa Kalle, mamma Ulla vill ha en flaska Rioja, det tycker hon om. Barnen de får tre påsar chips och tre flaskor cola, det måste vara "riktig" läsk för lightläsken är skadlig, den ska man akta sig för som liten. Sedan börjar myset, mamma och pappa är redan småberusade innan Gladiatorerna börjar, nu käkas det tacos för fullt och sen blir det tv-n. Pappa är irriterad på mamma eftersom hon alltid somnar till Gladiatorerna, han blir sur och sätter sig i köket och dricker whisky tills han somnar över köksbordet, barnen sitter och tittar på tv själva, jag undrar om de ens reflekterar över situationen?  Föräldrarna tänkte iallafall på det viktigaste, läsken får inte vara light, för det kan vara skadligt. 

 

Jag har aldrig förstått fröjden i att vara ensam, jag får ofta höra bekanta omkring mig som säger, "Åh nu är jag ensam i helgen, nu ska jag njuta". Vad är det för kul med det? Det är ju värdelöst att vara ensam hemma, jag blir sjukt rastlös när jag är själv och gå och lägga sig är inte att tänka på. Klockan hinner alltid bli hur mycket som helst innan jag somnar, när jag vaknar kan jag vara osäker på om jag sovit överhuvudtaget. Det borde finnas ett nattöppet mansdagis, då skulle jag rulla ihop mitt täcke och promenera dit när det börjar kännas jobbigt.

 

Jaha ja, jag höll ju på och berättade om min helg, det hände inte så mycket mer än det faktiskt, jo jag har sjungit och spelat gitarr sammanlagt i 5 timmar. Jag är involverad i två projekt, jag sjunger i både en trubaduo och ett band, det är en pojkdröm som jag håller på och uppfyller. Jag har alltid var musikalisk, när jag var liten sjöng jag solo i skolan på Lucia osv och fick mycket beröm för min sångröst, sedan blev jag tuff och stor och stark och då kan man ju inte sjunga. Då var det annat som var viktigare. Idag väljer jag att göra precis och endast det jag vill göra, jag skiter fullkomligt i vad andra säger :-) 

 

Nu är det dags att planera sänggången, jag är ensam inatt, jag funderar på att googla och kolla om det finns ett mansdagis nånstans, om det inte finns kan väl någon vänlig själ höra av sig till mig. Jag kan sova på er soffa eller så, jag sköter mig själv, det kan hända att jag "väsnas" lite men jag är inte farlig. :-) 

 

Hoppas ni får en bra vecka, jag tror att min kommer att bli bra, eller jag bestämmer att den kommer att bli bra! 

 

// J

Det är lite svårt att ibland veta vad man ska skriva om i detta forum, vissa dagar fullkomligt forsar det ut tankar och funderingar medan det andra dagar är stiltje. Jag kommer dock att skriva kontinuerligt ändå för stiltje för mig är nog som när det är som vanligt för er :-) 

 

Något jag fascinerats av i alla tider är dessa djupdykningar aftonbladet gör med jämna mellanrum, nu senast har de haft en kampanj om barnen till kvinnor som blivit ihjälslagna av sina män. Jag tycker inte att det var så länge sedan de körde en sådan kampanj och ursäkta mig för detta men fy fasen vad jag är less på detta tjat om mäns våld mot kvinnor. Misstolka mig inte nu, bara tanken att jag skulle slå en kvinna är outhärdlig och det kan jag säga med säkerhet att det kommer aldrig att ske. Jag förstår inte männen som slår sina kvinnor och jag förbannar dem för det. 

 

Det jag irriterar mig på är att det liksom körs samma saker om och om igen, mäns våld mot kvinnor är hemskt men vänd på det för en gång skull, är det överhuvudtaget någon i detta land som har en aning om hur mycket våld kvinnor utövar mot sina män? Är det överhuvudtaget någon som vet hur många kvinnor som sitter i fängelse på grund av att de mördat sin man? Ja jag vet att jag är en "genus" kämpe, jag tycker om jämlikhet mellan könen, men jag kräver också att detta gäller kvinnan. I Sverige är det lite så att kvinnor ska lyftas fram som den förtryckta gruppen, de ska in i de arenorna som mannen basat över och det håller jag med om men det måste även ske åt andra hållet. Detta brukar vara oerhört svårt för kvinnor att acceptera, det råder en viss "jag vill ha det du har men ge fan i mitt" mentalitet.

 

Det som skrämde mig ytterligare var när Aftonbladet skrev om kvinnan i Sandviken som hade mördat sin make med ca 20 knivhugg, hon fick 15 års fängelse, de gjorde en snyfthistoria av det och beskrev hur hemskt det nu var för kvinnan och barnen som inte får se varandra på länge länge (?). De beskrev också att kvinnan hade gjort detta under påverkan av sin ADHD medicin, så egentligen var det inte meningen. Inte ett ord beskrevs om mannen som nu slaktats av sin fru, ingen beskrev hur hans barn har det idag, de har ju fått sin pappa mördad. Jag undrar, är det inte ett lika grovt brott om en kvinna utför det som när mannen gör det? Jo just ja, de beskrev ju också att hon tidigare fått försvara sig mot han för att han kunde bli arg, ok, ja men dåså!!

 

Mera? Jodå, ni har inget val :-)

 

Bara en liten, jag tänker närmast på det som också skrev i Aftonbajset, det att kvinnor (äldre) åker till Gambia och köper sex. I alla tider har det varit känt att män åker till Thailand och köper sex, parallellt med detta har kvinnor under lång tid åkt till Gambia och försett sig med yngre män. Nu skrivs det om detta i tidningen, det läggs ut som en världsnyhet, som något som ingen kunnat ana. Lägg av... Det är ju allmänt känt att det varit så under lång tid, men det kanske inte är lika farligt som när män köper sex!? Eller det känns lite annorlunda, ungefär som att kvinnorna är lösaktiga som köper sex medan männen bara gör vad som förväntas. När kvinnan köper sex så är det synd om henne som blir utnyttjad av mannen för mannen ville det här egentligen och nu får han dessutom betalt!! Sätt åt kvinnorna precis som ni sätter åt männen, det är straffbart att köpa sex vilket innebär att sexköparen begår ett övergrepp mot personen som säljer sex. Ingen människa mår bra av att prostituera sig, det är bara vad många tror, det är trevligare med sex utan betalning för då sker den ofta av fri vilja :-)

 

Nog om det, nu ska jag luta mig tillbaka i soffan, jag ska ta hand om min förkylning som plågar mig. Detta är ett område som vi män aldrig kommer att bli jämlika med kvinnan, vi män mår mycket sämre än vad kvinnor gör när vi är sjuka!! PUNKT!!   :-)

 

Ha en trevlig kväll.... // J

Sitter i soffan och letar efter resor, jag känner hur ångesten inför att arbeta imorgon driver mig till att hitta en resa i vår. Det skulle liksom kännas så mycket bättre att ha något att se fram emot. Det skulle kännas som att "nu kan jag gå till jobbet igen, jag ska ju snart ge mig iväg på semester"..

 

Jag har en vän, han sa till mig att jag borde se över mitt arbete eller sluta klaga så mycket som jag gör. Jag fattade inte vad han menade, jag klagar väl inte så mycket sa jag till han. Jo det gör, kolla dina inlägg på FB, där skriver du ofta att du är trött, att du inte orkar jobba mer osv.. Jag var tvungen att gå ut och titta, enligt mig så stämmer det  inte alls, mina kommentarer handlar ofta om att jag är trött och att jag vill hitta något i livet som är mycket positivt och som alltid får mig att må bra. Jag vet att det är en utopi men vilken grej om det fanns, tänk att hitta något som ger dig total harmoni resten av livet, alllt känns bara bra, inget tynger dig längre. 

 

Jag måste ändå få rätta till det om att jag gnäller mycket på mitt jobb och hur tungt det är, ja det är ett väldigt tungt arbete jag har och jag är ofta trött. Det finns dock inget som skulle få mig att byta just nu i alla fall, jag trivs med det jag gör och tycker om de flesta av mina arbetskamrater. Jag är en person som har svårt att vara stilla och känna lugnet, jag tycker om liv och rörelse samtidigt som jag önskar att jag kunde sätta mig ner och koppla av med en bok i näven. Jag tror att mitt sätt att överleva "livet" är att jag får skriva om det och gärna klaga lite extra. vad det beror på låter jag vara osagt, min mamma sa alltid att det är det "finska vemodet" som talar. :)

Visst är det ändå märkligt att det alltid finns personer omkring som tycker att man på något sätt är irriterande eller jobbig? Jag skulle kunna säga en hel del om honom men låter bli detta eftersom jag är en ödmjuk person :) och sedan tycker jag en hel del om honom. Jag försöker nog se hans kommentarer som något som ändå är värt att titta på, jag vill ju inte bli sedd som en gnällande tröttmössa!

 

Nu ska jag smyga in i köket, jag ska försöka hitta något att äta, detta som jag tänker äta får gärna vara nyttigt men smaka lika gott som det mest onyttiga som finns. Visst är det märkligt att allt som är onyttigt också är förbannat gott!? Hela julen och nyårshelgen har ju handlat om att man ska äta och dricka, nu när man vill och behöver sluta med det så känns det ju omöjligt! Just nu skulle jag vilja ha chips och dip, jag vill dricka Cola till detta, jag tänker också ha en Alladin ask intill, bara för att kunna stoppa något sött i munnen när chipsen blir för salta. Vilken dröm, nu ska jag gå in i köket och skala en morot, den ska jag doppa i en skål med vatten, till detta ska jag dricka grönt te. MUMS!! Men vad gör det? Jag ska ju åka på semester snart :-)

 

Ha nu en trevlig kväll och ta det lugnt imorgon, det är bara måndag......//J