mannentalar.blogg.se

Ni vet när man vaknar upp vissa dagar så kan man känna att "låt mig somna om bara"? Så har jag känt idag i stort sett hela dagen. Jag ifrågasätter det jag jobbar med på alla sätt, vem gör jag det för? Varför gör jag det jag gör? Vem vinner på det jag gör? 

 

När fredagen kommer är jag ibland så sjukt trött så jag orkar knappt ta mig hem, det är liksom ingen överdrift utan det är verkligen så. Frun sa till mig i fredags att det börjar bli dags att fundera på vad det är jag sysslar med, hon sa att hon riktigt ser hur jag kroknar ibland. Jag älskar verkligen ungdomar på alla sätt, jag vill kunna hjälpa till överallt, det kan också vara det som är själva momentet som får mig att krokna. När söndagen är här känner jag att börjar bli mig själv igen, tröttheten försvinner bara för att återkomma ca en vecka senare. Söndagkvällar innebär ofta huvudvärk dessutom. 

 

Det som också får mig att fundera över mitt yrkesval är att de som verkligen brinner för det de gör är ganska lätträknade. Det är verkligen något som får mig att fundera mycket, hur kan man välja det yrket om man inte vill arbeta hårt? I mitt yrke så har man ett oerhört stort ansvar mot redan utsatta människor, jag förstår inte att man kan sätta rättssäkerheten i gungning genom att vara hemma i tid och otid. Eller genom att man väljer att göra det enkelt för sig på alla sätt, det kan innebära att en del får arbeta häcken av sig medan andra sitter och "inte orkar".

Om jag fick bestämma så skulle jag bli lite "moderat" i tänkandet när det gäller anställningar inom vissa grenar.

 

Där jag tänker att man borde vara mer "moderat" är yrken där man har ansvar för andra människors liv och/eller livssituation. Jag skulle vara noga med att provanställa på sex månader, om det inte fungerar så skulle personen få gå genast. Jag skulle kräva att personen hade småbarn oavsett man eller kvinna så är kravet att om personen ska arbeta hos mig så är det delad vab med sin partner. Vid många sjukskrivningar så är det genast rehab, tillsätta de resurser som finns tillgängliga för att få arbetet att fungera. Jag skulle höja lönen avsevärt för de som arbetar hårt och verkligen visar att de gör ett bra jobb.

 

Om det skulle fungera? Ja jag tror det, jag tror att det måste se ut så inom vissa yrkeskårar och utan att säga att ett yrke är bättre än något annat så kan jag väl säga att det tusen gånger lättare att hitta en kassörska till coop än en personal till ett yrke som ansvarar över människors liv. Återigen, jag är less idag, jag är less på att behöva göra allt som många andra inte vill göra, jag är less på människor som är sjuka i tid och otid och jag är less på att bli behandlad som något som katten släpat in från bakgården.. Finns det nåt hopp kvar då?? Svara du!! 

 

// J

 

 

 

 

Sitter i soffan hemma och laddar inför ett kvälspass på jobbet, har precis kommit hem från att ha tränat stenhårt. Det känns alltid så förbannat skönt när träningen är gjord, det är då priset kommer i form av harmoni och en stunds lugn inne i hjärnkontoret. Just nu är jag bara så oinspirerad att träna själv så jag tvingar mig till gymmet, trots att jag är oinspirerad blir det ändå ca fyra pass i veckan, rätt bra ändå. Det märkliga är att många vänder sig till mig för att få tips och råd med träningen, jag hjälper gärna till då jag ändå har en hel del erfarenhet, men min egen träning har fastnat. Jag tror att jag också måste hitta mig en "guru" som kan hjälpa mig förbi detta berg av trötthet.

 

Jag har alltid något i media som jag följer med en sorts hatkärlek, jag är exempelvis allergisk mot alla debattprogram som visas på tv typ "kalla fakta". Det enda målet kalla fakta har är att slakta ett offer, när de har bestämt sig för att nu ska vi se hur barnarbetarna har det i Bangladesh så gör de sitt yttersta för att förkasta exempelvis H&M. Jag klarar inte av den subjektiviteten som uppstår och jag förstår inte människor som går in i det med hull och hår, de tror på varneda ord som skrivs och sägs. Skaffa lite egen fakta istället, se er omkring och skaffa er information. 

 

Det senaste jag följt med spänning är debatten kring Omar Mustafa som av en outgrundlig anledning blev invald i Socialdemokraternas inre krets bara för att bli uppsagd sex dagar senare. Tidningarna har skrivit spaltmetrar om detta och faktiskt så har det mesta handlat om hur illa Omar har blivit behandlad. Media har också uttryckt att ingen muslim kommer att rösta på socialdemokraterna efter denna skandal. Jag blir så trött av detta, jag gick in i en diskussion med en man som sa att Socialdemokraterna mer och mer lutar sig åt samma håll som SD och att nu får det räcka, nu tänker han minsann aldrig mer rösta på detta hemska parti. "Suck", jag hade faktiskt lust att slå honom. 

 

När man läser på om herr Omar Mustafa så visar det sig att han är ordförande i ett muslimskt brödraskap som står för att sharia lagar bör gälla. Omar har uttryckt sig homofobiskt och har en grundsyn som säger att kvinnan är mindre värd än mannen dessutom har han anordnat mängder med föreläsningar där föreläsarna är kända för att ha antisemitiska inställningar. Om ni inte vet vad det står för kan jag säga att det står för att förfölja och se ner på judarna. 

 

Det är bara i Sverige som en man med den inställningen kan komma så långt, det är nog bara i Sverige en man som han får en massa tycka synd om människor med sig när han inte får vara med och leka längre. Vad är det för fel på en del svenskar som alltid måste tycka synd om dessa herrar?? Vill vi verkligen ha en man i regeringen som vill ta oss tillbaka till 1800 talet? I Sverige får vi tycka att Livets ord och Jehovas vittnen är hemska och förstör barn och familjer, i Sverige får vi tycka att katoliscismen är förtryckande mot kvinnor, men säg att en muslim betett sig galet då får man alla efter sig. Återigen vad är det för fel??? Säg mig, hittar ni inte en massa likheter mellan det Omar säger och det SD står för?

 

Den enda som skriver och berättar hur det verkligen ser ut är en muslimsk kvinna som heter Nalin Pekgul (kul namn) ungefär som att jag skulle heta Urban Pekröd!!?? :-) Flåt..

Nalin har på ett otroligt informativt sätt förklarat skillnaderna som finns inom islam och vad hon anser om bäste herr Omar, lyssna på henne, läs det hon skrivit i DN. Att alla muslimer skulle strunta i att rösta på Socialdemokraterna efter detta känns så befängt, om det skulle vara på det viset så måste vi ju alla som arbetar för jämlikhet sätta oss ner och titta på vad islam verkligen står för, då är det värt att gå till botten med detta. Vi kan inte generalisera muslimer på det sätt som media gör, det vore som att vi skulle se alla kristna i Sverige  som medlemmar i Jehovas vittne. Förbannade enögda media som sprider dynga.

 

Så, nu har jag fått skriva av mig en stund igen, nu kan jag koppla bort denna diskussion och hitta något annat att irritera mig på, jag ska bege mig in i duschen, jag ska försöka motivera mig till att hitta en glädje i någonting idag också, ibland kan det vara svårt!! 

 

// J

 

 

 

Samma tema idag som på förra inlägget, vardagsrummet har återigen förvandlats till en sportsbar ala Norrbotten, whiskyn står på bordet, ölen är upphälld, svärfar pratar grov norrländska, det enda som fattas är att frun tar på sig en nätbrynja och stoppar in en snus eller att Rolf Lassgård kommer in och skriker LUUULEÅÅÅ!! Hockefinalen är här och den går mellan Luleå och Skellefteå, mycket spännande må jag säga och lite kul att pokalen kommer att hamna i norra Sverige.

 

Timmarna blir dagar, dagarna blir till veckor och veckorna blir till månader, det går i en hisnande fart allting, jag vet inte vad det är men jag har sagt det förr och säger det igen, tiden går för fort. Jag pratade med en äldre kvinna för inte så länge sedan och jag beklagade mig över den tid som flyger iväg, hon tystnade och sa bara, "vänta du till du blir pensionär unge man, då ska du få se hur fort tiden går". Det är nog så att tiden bara flyger iväg ju äldre man blir, jag har en teori om att när man är liten/ung så har man livet framför sig och man har så sjukt mycket att göra så man inte hinner inte få in rutiner i livet som gör att tiden går fort. Så fort man har skaffat familj och rutiner, så fort man har slutat söka efter nya utmaningar så sticker tiden iväg. Det låter som en motsägelse jag vet, men ni vet själva när man sitter och inte har så mycket att göra, när man är sjuk eller nåt, då har tiden gått oerhört fort när man tittar bakåt. Jag tackar ändå den äldre damen för att hon kallade mig för "unge man" :-) och jag menar inte att man ska ha ett tråkigt liv för att tiden ska gå fort utan livet ska vara full av rutiner som man håller sig till, då rasar tiden iväg.

 

Jag har inte ångest för att jag blir äldre men jag har ångest för att tiden går så fort, att min mamma dog 6 juni förra året har inte sjunkit in på riktigt än heller, det är så overkligt. Jag kan fortfarande vakna mitt i natten och fundera över vad som hände, jag får liksom inte in det. Jag minns när jag var liten och hon fanns där, nu är hon borta och den 6 juni som sagt så är det ett år sedan. När jag ser bakåt kan jag se att hennes liv gick grymt fort. När våra föräldrar dör så blir vi nog medvetna om vår dödlighet på ett helt annat sätt, vi börjar förstå att vi faktiskt kommer att trilla av pin en dag. Min pappa dog för 20 år sedan, vi hade inte direkt någon relation så jag tänkte inte så mycket på det då.

 

Det är svårt att koncentrera sig på det man ska skriva just nu, det skriks och gapas i vardagsrummet, jag får nog sätta mig med dem och titta och samtidigt försäkra mig om att de inte tänder bengaler eller kastar ut stolar genom fönstret eller så.

 

En trevlig helg önskar jag er.. // J

 

 

Vädret utanför fönstret är fantastiskt idag, solen skiner, hundskiten luktar och har blivit synlig och varenda tonåring har hittat tillbaka till sina solglasögon. Tonåringarna har dessutom inhandlat vårjackor, de samlas i klasar överallt på stan, de skrålar, spottar och visar upp sig för varandra. De är ett lika tydligt vårtecken som sopbilarna som sopar upp all grus från våra gator. Jag kan inte låta bli att dra på smilbanden när de står där och låter, en del av dessa härliga tonåringar har köpt så stora glasögon alternativt att de har så små huvuden att glasögonen ser ut som ögon på en fluga. Om de såg sig själva på samma sätt som jag gör skulle de nog gå hem och byta om :-)

 

Jag minns när min ena son var liten, han älskade att gå omkring i sina shorts, så fort solen tittade fram skulle shortsen på. Saken var den att han till vilket pris som helst skulle gå ut i shorts, konflikterna blev ofta långvariga och kraftiga. Jag brukar påminna honom om det idag, nu är han 20 år gammal, det är ett härligt minne. 

 

En liten fundering jag har bara sådär apropå är, hur kommer det sig att så många kvinnliga fotbollspelare på hög nivå är gay? Jag lägger absolut ingen värdering i det utan det är bara en fundering, halva svenska damlandslaget är öppet gay, de kanske borde kallas för gaylandslaget istället?? :-) 

Skämt o sido, vad beror det på tro?

 

Just nu i detta sitter jag i soffan och skriver, intill mig sitter min fru och min svärfar, de tittar på när Luleå möter Färjestad i hockey. Det är ett hemskt liv i soffan, svärfar är född och uppvuxen i Tornedalen, han har sedan bott i Luleå, frun min har sina rötter i Norrbotten. Det är lite som att jag befinner mig i en reklamfilm för Norrlands guld, jag väntar bara på att det ska glida in en snygg blondin, nej jag menar en snygg brunett med en bricka i handen full av öl och väsa, "När man vill vara sig själv för en stund". Det är härligt att få ta del av den subjektivitet som uppstår, det finns bara ett lag på isen och den norrbottniska dialekten är mer påtaglig än någonsin. Frun skriker så mycket att jag har lust att ta fram ett nätbrynje till henne, ställa en öl framför henne och bjuda henne på en snus. Själv tar jag på mig förklädet och går in i köket och tillagar en fiskgryta, allt i jämlikhetens tecken. 

 

En sak jag funderat på är detta med hur många som läser min blogg, jag har förstått att ett mål med bloggandet är att man ska ha så många läsare som möjligt. Jag har många läsare, eller när jag skrivit ett inlägg så är det ofta många som är här och läser men bara efter några dagar så sjunker det kraftigt. Det är nog så att om man skriver för att få en massa läsare så måste man i stort sett skriva varje dag eller varannan dag. Ett annat alternativ är att man visar upp sina nya klädköp..........? Det skulle vara något det, idag köpte jag tio par strumpor från Dressman, jag borde kanske ta en del bilder från olika vinklar och visa mina små nätta fötter som är beklädda med svarta tunna, fina strumpor. Dressman är en butik som känns mer och mer naturlig, det är med blandade känslor jag går in på denna butik, det är lite samma känsla som att äta räkor och dricka vitt vin, det är gott men man vill inte att någon ska se det. Det känns som att det är åldern som driver mig till Dressman, när jag väl är där ser jag ofta yngre killar där också, tack o lov..... När man väl handlar något frågar ALLTID kassörskan, "hur har du det med kalsonger då?".. Märklig fråga tycker jag, känns lite privat samtidigt som jag vet att hon vill sälja, nästa gång ska svara, "jotack bra, hur du det med trosor då?" Eller så tar jag kort och gott av mig byxorna och visar henne...

 

Nu svamlar jag järnet igen, jag ska avsluta mitt skrivande med att konstatera att jag inte kommer att lägga ut modebilder här, inte på mina strumpor heller för den delen, hoppas att ni fortsätter läsa trots detta :-)

Jag kommmer att provocera häcken av er när jag får tillfälle men just nu måste jag laga fiskgryta till två hockeyhjältar!! 

 

Ha en bra helg!!!  // J