mannentalar.blogg.se

Långfredag morgon it is, jag har precis ätit frukost och sitter i soffan och skriver, klockan är ca 09:00 och någon galning har redan börjat borra och spika i väggarna. Han borrar på ett sätt som om han har en ljuddämpare emellan,  det är sådär lagom störande, jag får samma känsla som om någon hela tiden pickar mig lite på ena armen samtidigt som jag försöker koncentrera mig på annat. Jag känner hur det kokar i mig, hur fasen kan man hålla på sådär såhär tidigt en söndag morgon?! Ett tag kände jag att jag ska gå ner till grannen och placera hammaren han har någonstans där solen inte når fram men sen slog det mig att vi faktiskt ska ha en påskfest här hos oss imorgon påskafton. Imorgon kockan 18:00 blir vi ca 20 personer här, maten är mexikansk och temat är punk, gissa vilket drag det blir, när jag skruvar upp ljudet på "God save the queen" för femte gången kommer jag att tänka på min ljuddämpshamrande granne!! Payback!! 

 

Visst är det skönt med all ledighet nu i påsk, det är inte så många som vet vad ledigheten egentligen kommer sig av. Jag menar, alla vår stora ledigheter beror ju på att vi bor i ett kristet land, idag exempelvis är det långfredag och om jag inte har helt fel nu så är det dagen då Jesus spikades upp på korset. När jag var grabb så var alla och då menar jag alla kiosker, affärer och ja till och med bensinmackar stängda, då var det verkligen lååååångfredag! Snacka om att man gjorde ingenting!! Utvecklingen har gått framåt måste jag säga, religionen suddas ut mer och mer medan vi behåller högtiderna, man hör ofta människor klaga på kristendomen men ingen klagar på högtiderna för då får man sitta hemma och äta buffeer och dricka vin till man spricker. Vissa väljer att banka i väggen med en ljuddämpande hammare, IDIOT!! 

 

Kristendomen är ett märkligt fenomen, jag minns att vi hade kristendom som ett ämne när jag gick i skolan, just nu känner jag mig som en farbror på 120 år som berättar om hur världen såg ut innan bilarna uppfanns. Riktigt så gammal är jag inte än iallafalla :-). Jo det jag skulle berätta var att det var så naturligt tidigare, alla skulle konfirmera sig, alla skulle döpas i kyrkan osv. Idag kan man välja bort att betala kyrkskatt, man kan välja att gifta, döpa och skilja (?) :-) sig borgerligt! Jag har också hört att man kan välja att bli begravd utan kyrkans inblandning. Där går ändå gränsen för mig, jag är ingen djupt kristen person men jag känner ändå att jag upplever ett visst lugn när jag besöker en kyrka. Jag har befunnit mig i situationer som fått mig att be på ett ganska naturligt sätt, senast  nu när min mor gick bort. Jag vet inte vad som händer när vi dör men jag skulle inte våga utmana genom att ta avstånd från kyrkan och bli begravd i en blomsterrabatt utanför Friskis och Svettis eller på en åker utanför Älmsta (Hua). Tänk om det ändå står någon där och lotsar en vidare när man dött, de som inte förvägrat kristendomen får en trevlig färd medan de som som begravts i en dyngstack hamnar hos alla andra icke troende, där kanske man återföds till en daggmask i Bengali eller tänk er att återfödas som en kamel?!?! Vilken ångest, undrar om det inte är därför de skriker så ångestfyllt? Det är Kalle från Vetlanda som återfötts och hamnat i Egypten för att han vägrade betala kyrkskatt!! Vilket fruktansvärt läte kamelerna har, bara tanken får mig att be flera gånger om dagen! 

 

Nu ska den här mannen bege sig ner till affären, jag ska handla mat som vi ska tillaga imorgon på festen. Det finns ingen som är så effektiv som jag när jag handlar, min fru brukar säga till mig att när hon behöver titta och fundera över vad hon ska handla så lämnar hon mig gärna hemma. Hon blir liksom trött på mig och säger att jag stressar mig igenom affären, jag kallar det för effektivitet! När jag handlar har jag också en så kallad scanner för då blir handlandet oerhört mycket effektivare, det finns dock en nackdel och det är när det blir avstämning. Det finns inget som får mig så ilsken som när det blir avstämning, jag vet inte vad som händer med mig men jag går banne mig i affekt och jag kan inte hjälpa det! Jag hatar avstämningar!! hehehehe.... När jag ändå är inne på hata så finns det en sak till som får mig att bli ilsken när jag handlar och det är när man ska ställa ner de välfyllda kassarna som man bär på. Vad händer? Jo, så fort man ställer ner dem så faller de, alla runda burkar rullar ur, äpplen och tomater ligger överallt antingen på golvet inne på affären eller i baksätet på bilen. Ska det vara så svårt att tillverka kassar som har en flat botten? Ska det vara så svårt att få en kassjävel att stå när man fyllt den med varor!?!? 

 

Som avslutning vill jag bara önska er alla en glad påsk och konstatera, det kan inte vara lätt att vara jag :-).

 

// J

 

 

 

 

Jag brukar ofta fastna i tankar eller fraser som människor ibland använder, jag menar sådant som att vi skulle ha skyddsänglar som vakar över oss eller att de döda finns intill oss. Det är en spännande tanke och ibland känns den behaglig, när min mamma gick bort fick jag ofta för mig att hon finns här omkring mig, hon sitter säkert på sängkanten och tittar på mig när jag ska sova. Samma sak hände när vi var på hennes begravning, jag tror på nåt vis att de som dött ser oss på begravningen. Jag tror att de sitter uppe på läktaren eller bredvid oss och tittar om vi sörjer, de är lite lagom glada över att vi är där och sörjer samtidigt som de måste känna att det är hemskt att inte få komma tillbaka till oss.

 

Om jag ska utveckla min tanke så funderar jag över hur man blir en skyddsängel när man dött? Finns det som en arbetsförmedling därborta på andra sidan? Man får liksom ställa sig i kö så fort man dött för att få skydda en levande, eller är det så att man blir stationerad hos en person som ser lite lagom skranglig ut? Mardrömmen måste ju vara om man hamnar som skyddsängel hos någon snuskputt, ni vet en sån där genomäcklig person som man hade i skolan. Vi hade en kille i skolan som ofta körde ner handen i brallan och sen luktade han på fingrarna, i lumpen hade vi en kille som hette Bengtsson, han åt sina snorbusar så ofta han kunde. Han måste alltid ha varit mätt eftersom han också åt det som finns i ögonen när man är nyvaken. Tänk när vi satt och åt frukost i matsalen och idioten sitter och petar sig i ögonen bara för att få stoppa det i munnen, hua, jag mådde alltid illa!! Dessutom såg han ut lite grann som Marty Feldman. En dag satte vi upp en vi plastburk på anslagstavlan med en skylt över där det stod, "Insamling till Bengtsson", där stod sedan 20 man och petade sig i näsan :-).. Hahahaha.. Jag vet inte om han åt det faktiskt, skulle inte förvåna mig!! 

 

Åter till ämnet, tänk om man blir skyddsängel åt en sån som han? En som sitter o gräver sig i näsan i tid och otid. Eller än värre är väl om man blir det åt någon som precis hittat sitt könsorgan, tänk att behöva sitta och titta på någon dag ut o dag in som porrsurfar o leker med sig själv!? Det får åtminstone mig att fundera på om det inte är ett straff att bli skyddsängel, och kan det vara så att de som dör en konstig död gör det för att skyddängeln kastade denne framför tåget till slut?!

 

Än värre är tanken på att ens döda mamma eller pappa sitter på sängkanten och tittar på oss, handen på hjärtat, vill vi att våra föräldrar ska behöva se det som hände i vår sängkammare?? Vill vi att våra nära och kära ska behöva titta på oss när vi står framför spegeln hemma och gör de senaste dansstegen som vi lärt oss? Helt plötsligt känns det som att det vore mycket bättre om man var säker på att man är ensam hela tiden. Samtidigt som tanken på att min mamma skulle vara nära känns varm och behaglig. Näe, jag vill kunna göra alla galna saker som man gör när man är ensam utan att någon ser mig!!

 

Det här är ett ämne som man kan fördjupa sig i hur mycket som helst och jag är högst osäker på om jag skulle vilja vara en skyddsängel!? Jag vill inte behöva sitta och glo på någon som tror att denne är ensam. Jag vill fortsätta som jag gör nu, leva, träna, äta, älska osv osv... Hur blir vi när vi är döda tro? Kan vi göra sådant? Äh... nu tror jag att det räcker för ikväll, jag tittar på tv nu och hoppas innerligt att Bengtsson fått ordning på sin diet för tänk vilken hemsk andedräkt han har idag annars :-O...

 

Trevlig fredag önskar jag er!! // J

Söndag igen och tiden bara tickar vidare, denna helg har varit full av händelser, eller åtminstone igår då för idag har jag bara tagit det lugnt. Igår startade jag dagen med ett spinningpass klockan 10:00, efter det körde jag ett pass på gymmet så det blev totalt 2 timmars träning. Jag besökte sjukgymnasten i fredags för att kolla min axel efter operationen, rörligheten var mycket bättre, styrkan var mycket bättre, bara resten kvar nu då! När sjukgymnasten läste det han skrivit tidigare skrattade han för sig själv sedan tittade han på mig och sa "vet du vad jag skrivit att det finns för riskfaktorer för din axel? -Näe sa jag, -jo det står såhär, patienten komer troligvis att träna för hår alldeles för tidigt"... Varför tänkte han så!?! :-)

 

Jag gillar spinning, det är nog den träningen som ger mig mest just nu eftersom jag inte kan gå fullt med annan träning, dessutom ska jag vara med på "spin of hope" nästa lördag. Jag ska köra två pass då, ett mellan 9-10 och det andra mellan 12-13. Det går ut på att man betalar 125 kr för att få cykla en timme, man är ett lag om en cykel så den hålls spinnande i 12 timmar. Alla pengar går oavkortat till barncancerfonden, snacka om win win situation, man får hård träning i två timmar och de som tjänar på min träning är alla barnen, synd att det inte alltid är så, hade det varit så skulle jag ha dragit in en hel del!!

 

Igår kväll spelade vi på en 40 års fest, temat för festen var maskerad, det var en annorlunda känsla att sjunga för batman, stålmannen och paret som var med i en "Officer och en gentleman", det kommer nog aldrig att ske igen. 

Jag var hemma i god tid men ändå känner jag mig seg idag, jag drack endast fyra öl för det går liksom inte att dricka en massa öl när man ska sjunga. Söndagen har gått ut på det underbara ämnet "slappa", svärmor är här så det blev pannkakor till lunch, de var nog egentligen inte till  mig men jag lyckades snirkla till mig några ändå :-). Sen lovade jag att tillaga en paella till middag, min fru är galen i denna rätt och jag kan väl säga att jag tycker att det är sådär gott bara. Det blev en stor laddning trots allt, alla åt och alla var glada, jag tror det finns massor kvar och det luktar saffran i hela huset.

 

Nu ska jag kliva in i duschen, sedan ska jag lägga mig i sängen och försöka somna, det är inte så lätt när det är söndag kväll. Vetskapen om att det är måndag imorgon bankar mig i bakhuvudet som en hammare mot en betongvägg. Ha nu en trevlig söndag och var rädda om varandra, krama era barn lite extra då jag tror att de alltid måste få känna sig älskade oavsett vad.

 

// J

 

 

 

 

Idag stressade jag iväg till dotterns skola efter arbetet, jag skulle på utvecklingssamtal. Jag kände mig spänd på ett sätt som kan beskrivas med att man ska träffa någon som man är osäker på, jag var osäker på hur jag ska vara och om jag duger som jag är eller om jag måste vara på ett speciellt sätt som får min dotter att inse att jag faktiskt är bra, jag har på många olika sätt försökt hitta personen som hon skulle älska men han tycks inte finnas, jag tror inte han finns hos mig. Resan till skolan var jobbig, jag ville åka dit samtidigt som jag kände att jag inte borde. Anledningen till varför jag inte borde är den att jag i stort sett aldrig träffar henne, jag får ett sms då och då och hennes mamma gör allt för att jag inte ska få komma in i hennes liv. Att jag slutligen bestämde mig för att åka dit var att jag faktiskt ville se henne, jag ville också visa henne att jag bryr mig om henne oavsett hur det ser ut i livet.

 

Efter mötet följdes vi åt till bilen, hon gick till sin mors bil och jag gick till min, vi kramade om varandra hastigt sedan vände hon ryggen till och gick. När jag körde iväg med bilen kändes det hemskt och känslan jag hade var den jag haft sedan hon var liten. Den känslan kan jämföras med hur det känns om någon sagt något riktigt elakt till dig, den påminner om illamående. När jag närmade mig hemmet tänkte jag för mig själv att "hon har nog skickat ett sms där hon säger att hon vill att vi ska ses" , telefonen var på ljudlöst och jag hoppades så innerligt. När jag kom upp i lägenheten kändes det tungt, inget sms förstås och den sorgen som en gång slog mig i huvudet hade återigen blossat upp. Den sorgen som så många gånger har tagit över det dagliga måendet.

 

När något känns tungt och fel tror jag att vi människor använder oss av ett försvar som finns i oss, vi gör om det till något alldagligt och anledningen till det är att vi inte står ut annars. Min fru har många gånger sagt till mig att "du måste försöka gå vidare och bara tänka att det är fel men det är som det är, för annars går du under" . Jag har många gånger försökt att göra det och ibland fungerar det, jag glömmer liksom bort hur illa saker och ting är tills jag träffar min älskade dotter igen, då är det liksom kört. Det är svårt att acceptera att det som är fel ska vara det som är rätt, det är svårt att acceptera att det bara fortsätter, det finns liksom ingen ände på det och vad jag än gör, hur jag än försöker så hjälper det inte. Min största dröm var att få en dotter och sedan hon föddes har jag alltid älskat henne innerligt, men jag förlorade henne i samma ögonblick.

 

Tycker jag synd om mig själv? Näe jag tycker inte det, jag bara återger hur meningslöst allt kan kännas ibland, jag försöker bara förklara hur illa vi människor kan göra varandra ibland utan att vi bryr oss. Alla barn behöver sina föräldrar, när den andra föräldern förstör så gör hon/han fel mot barnet. Detta känns bara så meningslöst, hon fyller 14 snart och jag vet inte ens vilken som är hennes älsklingsrätt.......

 

// J 

Det resulterar lätt i att jag inte sätter mig här vid datorn och skriver, livet omgärdas helt plötsligt av saker som borde göras och slutligen får man se alla grannar igen som man endast hört under den mörka perioden vi befunnit oss i! Jag har beskrivit våra grannar i några inlägg tidigare, men jag vill återigen lyfta just de grannar som bor på samma våning som oss, alltså dörren intill. De grannar som ständigt har en cigarett i mungipan, både mannen och kvinnan, det sista de gör innan de sätter sig i bilen är röker, det  första de gör när de kliver ur bilen är röker och innan de kliver in i vår hiss röker de, Gissa hur det luktar i hissen!?! Dessutom är de båda överviktiga med röda "bultande" ansikten, min egen fördom och tanke är att de nog äter det som är gott och träning? Ja det har man hört talas om. Människor som röker, inte tränar och äter fet mat är också de som kostar samhället mest pengar i sjukvårdskostnader. Jag brukar rent provokativt säga att rökare borde ha en egen sjukvårdskö som innnefattar att om de ska ha dyr medicinsk hjälp som beror på rökningen så ska de också sluta med sitt rökande innan de får hjälp. Att förbjuda rökning är det ideala men jag tror tyvärr att det är omöjligt eftersom det är alldeles för mycket politik inblandat i det, det är för många högt uppsatta människor som skulle bli utan pengar då så det går inte.

 

Nu har årets mello avgjorts igen och vinnaren blev en ung man som skrek bättre än någon annan, lille Robin har en fantastisk röst men jag förstår inte varför han alltid ska ligga på det högsta registret i stort sett hela tiden. Det är lite grann som att man kör sin bil i ca 200 km i timmen bara för att den är så vass. Min personliga favorit var Ralf, apropå skrika ;-). 

Det är ändå alltid spännande att se alla reaktioner kring detta spektakel, ingen tittar men alla vet hur det gått och vem som sjöng vad. Det som jag tyckte var mest spännande var det faktumet att endast en kvinna gick vidare till final, det som var spännande var reaktionerna runtomkring. Många tyckte att jämlikheten inte har kommit så långt trots allt och detta på grund av att finalfältet i stort sett bestod av män. Min personliga åsikt är att det nog var de bästa låtarna som var i final. Ingen pratar om att den som vann förra året var självaste Loreen, det fanns liksom ingen orättvisa i det, vad beror det på tro? 

 

Nåja, imorgon är det måndag igen och en ny vecka börjar som är full av nya förväntningar. Klockan ringer tidigt på morgonen, man kliver upp och äter sin frukost och sedan kliver man iväg mot jobbet, arbetet utförs efter förväntningar, sedan åker man hem och äter den middagsmat som går absolut snabbast att tillaga så att man hinner träna. Iväg och träna med en mamma scan bulle i mungipan, hem efter träningen, in i duschen, ner i soffan, hopp i säng, godnatt. Sedan börjar det om igen, livet går vidare, solen skiner och alla är glada. Vad finns det att gnälla om? Om jag är ironisk? Kanske, eller så är det bara den vanliga söndagsångesten som gör sig påmind....

 

Ha en trevlig vecka alla glada, och ledsna med för den delen! // J

Det är svårare för mig att beskriva hur vi män är eftersom jag själv är man men jag ska göra mitt yttersta, ni ska få min subjektiva upplevelse. Skapandet av mannen börjar tidigt och de som i allra högsta grad är ansvariga för skapandet av mannen är alla kvinnor som är ders mammor. Detta ständiga passande och gullande gör så att den lilla bebisen snart blir en bortskämd och söndercurlad ung man. Det finns dessutom mycket i våra sociala konstruktioner som tillåter att pojkar gör vissa saker medan det för flickor är strängt förbjudet. Ta bara en sån sak som om lille Kalle sitter naken på golvet och drar sig i snoppen, de flesta säger "Oh titta på lilla Kalle, han sitter och försöker göra snoppen större redan, vad gullig han är"  men om Lisa sitter naken på golvet och drar sig i pullan är det ingen som säger "Oh titta på lilla Lisa som sitter och försöker göra blygdläpparna större, vad gullig hon är". Om Lisa sitter på golvet naken och leker med lilla hönan så bannar man henne och klär på henne genast. 

 

Sedan kommer dessa fantastiska tonår, nu börjar man få lite hår på vissa särskilda ställen, vi killar är otroligt noga med att titta på varandra i duschen i skolan, om det är någon där som inte får hår runt "prinsen" än så lär han bli varse om det varje gång när han tar av sig kläderna, förresten, han får höra det hela tiden. "Prinsen" ja, det är nu han får ett eget i liv, vi har vår hand innanför byxlinningen så ofta vi kan och vi drar i den hela tiden. Vårt liv kretsar kring det som finns i våra byxor, det är som att vår bästa vän är han som finns där nere. Vår röst har förändrats och vi låter lite grann som Scobi doo, hormonerna sprutar i oss och den enda som fortfarande behandlar oss som om vi vore bebisar är vår mamma. När vi sedan har sex med en tjej för första gången så är det kört, allt vi tidigare gjort  och sysslat med är som bortblåst, sex är det enda som finns i vår sjuka tonårshjärna. Jag minns när jag var i tonåren, jag var lite stökig vilket resulterade i att jag fick en socialsekreterare vid namnet Elisabet. När jag besökte henne på kontoret så var jag helt säker på att hon ville nåt annat med mig för hon tittade så konstigt på mig och när hon föreslog att jag skulle följa med henne ut och plocka svamp någon gång istället för att vara ute och supa och slåss så var det kört, nu visste jag! Då måste jag få tillägga att jag var ca 15 år gammal och hon var säkert 40, behöver jag säga mer!? En arbetskamrat brukar säga till mig, "killar är bara snuskiga och vill ligga, vi tjejer drömmer bara om att bli kära och vill sitta hemma och hålla handen", vad tänkte vår skapare på här undrar jag?

 

Sedan kommer trots allt den dagen då vi träffar vår kära partner, vi blir kära som bara den, här upptäcker vår kärlek ganska snart att vi är relativt enkla skapelser, vi har egentligen två behov. Vi vill ligga och vi vill spela tv-spel. Vi är otroligt dåliga på att ta hand om våra kläder, vi är otroligt dåliga på att vattna blommor, senast jag vattnade våra blommor här hemma så vattnade jag även våra plastblommor, jag upptäckte det först när jag såg hur mycket vatten det låg på golvet på vissa ställen. Och nu kommer det bästa, vi killar älskar att få släppa en riktig brakfis, det finns ingen som skrattar så gott som en kille som förstört luften i ett vardagsrum, och dessutom är han så stolt så han önskar att det gick att filma allt, han skulle säkert kunna visa filmen vid högtider och dylikt. Och det finns fortfarande någon som behandlar oss som om vi vore bebisar, gissa vem? Jo precis, våra mammor till våra flickvänners stora förtret :-). 

 

Här börjar trots allt förändringen och den som står bakom den stora förändringen är ofta våra flickvänner, de står helt enkelt inte ut med hur vi är. De kan inte förstå hur vi kan vilja ha sex när är vi är osams, de kan inte förstå hur vi kan vilja ha sex när disken står framme på bordet och vi kan inte förstå hur man bara vill gosa utan att ha sex!?. Nu formas vi in i vårt förhållande, nu får vi killar börja tänka om och försöka se hur kvinnor tänker, nu blir vi tvungna att inse att det vi tänker inte är det som styr för våra kvinnor vill styra oss. Det är därför vi vill behålla våra killkompisar så att vi ska få vara fem år igen och spela tv-spel i 3 dygn medan vi tävlar om vem som fiser högst. Det är därför vi envist håller oss fast vid dessa fotbollskvällar som går på tv helgerna, vi måste helt enkelt få vara killar och gissa vilka som fortfarande behandlar oss som bebisar!?

 

Nu börjar förvandlingen, vi får barn, vi börjar inse att vi måste ta ansvar för oss och våra barn, vi har gett upp tanken på att det automatiskt blir sex när vi masserar frugans axlar, det blir istället artros i lederna av allt knådande. Det som är jobbigast för oss är när unga tonårsgrabbar knackar på dörren och vill umgås med våra tonårsdöttrar, vi vet vad de små jävlarna vill, det är därför vi killar inte villa träffa våra flickvänners pappor :-). Vi män vet vad det handlar om, kvinnor tycker att dessa små tonårspojkar är söta bara, här ska det tydligen också curlas!?

 

Det finns så mycket att beskriva, jag tar i stora drag bara för annars blir det en novell av detta. Männens liv går ofta ut på att jämföra sig med andra män, om vi bygger muskler så är det för att visa andra män hur stora och starka vi är, att det sedan drar till sig kvinnor är bara ett stort plus och desutom får de andra små hannarna en knäpp på näsan :-)

Jag älskar dessa olikheter som finns emellan oss, vad är egentligen manligt och kvinnligt? Skillnaderna finns trots allt och vi killar blir i stort sett alltid behandlade som bebisar av våra mammor, en fråga som automatiskt dyker upp i mitt huvud är, om ni kvinnor ser hur vi killar beter oss och hur vi behandlas av våra mödrar, hur kommer det sig att ni behandlar era söner på samma sätt?

 

Ha en trevlig söndag kväll önskar // J