Sent om natten..
Kategori: Allmänt
Klockan börjar närma sig 00:00 och här sitter jag och skriver, jag är sjukskriven till den 20 februari så det känns lite "semesteraktigt" att sitta uppe längre och slippa stressa i säng. Precis nu började "Fråga Olle" på tv, det är ett mycket märkligt program som jag inte riktigt vet vad jag ska tycka om. Det är väl bra att programmet finns, inget är väl onormalt (?) så länge man inte skadar varandra menar jag. Det som får mig att inte vilja se detta program är att jag ibland skrattar högt, jag vet inte hur jag ska reagera liksom, just nu handlar det om en norrman som går omkring i regnkläder på stan, han går igång på det, sen går han hem och leker.... Ja.. Vad säger man? Så länge man inte skadar varandra som sagt.
Jag pallade inte sitta uppe speciellt länge, jag gick och lade mig ganska direkt efter jag skrivit det som står ovan, "finkande" norrmän i regnkläder räckte för att jag skulle stänga av tv-n och bege mig mot sängen, jag somnade gott ganska snart. Nu när jag sitter och skriver är klockan ca 10:00 på förmiddagen måndag morgon, jag har surfat omkring på facebook och google. Jag hittade en länk till en bloggsida som en vän på FB lagt ut, den heter http://bloggmalplace.wordpress.com/, det är en tjej som skriver om sin ADHD. Den är så läsvärd, hon beskriver sin ADHD på ett sätt som säkert får många att tänka över sin egen situation. Det är så lätt för gemene man att fastna i föreställningen av att den som har ADHD oavkortat är en bråkig typ som inte kan sitta still, och att alla personer med ADHD är odrägliga för omgivningen. Tyvärr så är det så ADHD målas fram i media också, det är sällan "sanningen" beskrivs som många gånger handlar om depressioner och känslan av att inte tillhöra normen. För många upphör människan att upphöra så fort någon nämner ADHD, det är beklagligt eftersom vi förnekar de människor med den diagnosen att få finnas till på riktigt. Om en person med ADHD blir arg, då har vi lätt för att säga, "typiskt ADHD", samma sak om personen är rastlös, pratig eller "jobbig". Personen förnekas av omgivningen att ha en personlighet. Jag kan skriva spaltmetrar om detta då det för mig är ett kärt ämne (varför kan ni fundera över ;-)) så jag avslutar här och hänvisar till länken ovan.
När jag läste ett inlägg in en annan blogg så gick jag igång nåt oerhört på att en person beskrev en annan person med begreppet "hen", antagligen för att personen inte ville avslöja den andre personens könstillhörighet. Förlåt mig nu men jag klarar inte av detta begrepp, jag blir nästan ilsken när jag hör eller läser det, vad är det med alla som ska hålla på och göra om allt så att ingen ska bli sårad? Jag såg ett tv-program förra veckan, det handlade om utsatta personer, eller grupper av personer. Där diskuterades det hur vanligt det är att man byter namn på grupper av människor, till exempel dvärgar, man får inte säga ordet dvärg idag utan man bör säga kortväxta. Jag som arbetar med socialt arbete kan idag se hur svårt det är när man ska prata om gruppen som har en lägre intelligensnivå än andra, då menar jag de som är utvecklingsstörda. Varje gång jag ska prata om just den gruppen får jag ont i magen eftersom jag inte vet vad jag ska kalla den för och vad jag än säger så är det alltid någon som påpekar att jag säger fel. Vad är rätt undrar jag? Utecklingsstörd, svagbegåvad eller funktionshindrad? Det finns nog inget rätt eller fel här utan sanningen är att det ALDRIG är personerna i dessa grupper som säger att de känner sig utsatta, det är alltid någon annan som tycker att det är lite synd om dem så därför måste vi hitta ett begrepp som skonar och inte pekar ut. Det som istället sker är att det blir än mer utpekande.
Det handlar någonstans om det som är politiskt korrekt, vi ska liksom bli så lika varandra som möjligt och om vi är det så skonar vi andra från att bli sårade och vi blir en stor grupp med glada människor som tycker likadant. Blä, jag mår illa av bara ordet politiskt korrekt, för mig är det något man ställer sig bakom bara för att slippa ta ställning. Det är endast rädda människor som håller sig till det som är politiskt korrekt, undrar om det inte är den svenska mentaliteten som speglas i uttrycket politiskt korrekt? Vi håller med om det som känns mest lämpligt för att framstå som goda medborgare samtidigt som vi knyter näven i fickan och svär tyst för oss själva eftersom vi egentligen tycker något annat. Vad är det för fel med att säga vad man egentligen tycker? vad är det som är farligt med att ha en åsikt som skiljer sig när man säger det som för mig känns rätt?
Nu blir det här ett lååååångt inlägg igen, jag längtar nog egentligen tillbaka till jobbet igen, att sitta hemma och glo är inte min grej. Nu ska jag försöka få i mig lite lunch, frun ligger och sover efter att ha jobbat natt så jag får smyga fram :-)
Dessa ämnen som jag skrivit om kommer jag garanterat att beröra igen.. // J